"Världens mest sekulariserade land" brukar det heta om Sverige. Precis som med alla andra definitioner är denna beskrivning av das mutterland som sekulariserad politiskt belastad.
Det spännande med myten om det mest sekulariserade landet i världen är att den har sådan laddning politiskt att både de som skulle klassa sig själva som "religiösa" och "icke religiösa" använder termen. Sekularisering ser alltså ut som en "win/win" definition av Sverige.
Men vad menas med sekularisering?
Filosofen Charles Taylor - som står bakom bibeln i ämnet A Secular Age - definerar begreppet med hjälp på följande vis:
1. The decline of religious belief and practice
2. The retreat of religion from the public place
Dessa två element nämns nästan alltid när sekularisering ska beskrivas närmare, således är Taylor´s definition god.
Har religion i Sverige blivit någonting mer "privat" och mindre praktiserat?
Många filosofer och religionsvetare har dock svårt att se att religion blivit mer privat eller mindre praktiserat.
Till syvende och sist är det religions definitionen som bestämmer utgången. En religionsdefinition som låter fenomenet religions privatiseras och marginaliseras p.g.a. mindre kyrko, moske eller synagogsbesök är inte värd namnet - skulle många korrekt konstatera. Religion är ingen privatsak, oavsett hur slagkraftig den myten har visat sig vara.
Jag har alltså svårt att se hur Sverige skulle kunna vara världens mest sekulariserade land.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar