Äntligen!

Första dagen på vårterminen börjande med löften. Solen var för en gångs skull en kompanjon på väg till Universitetet, och kursen "metod och teori i studiet av religion". 

Jag har haft en långtgående beef med Universitetet, och särskilt med religionsinstitutionen: ständigt denna låga kvalité på undervisningen! Det har inte haft med fakulteten att göra, utan snarare med universitetskulturen när det gäller humaniora. En gnagande känsla av att vi förväntas vara dumma i huvudet som väljer humaniora, att vi inte klarar av högt tempo eller svår litteratur bara för att vi vill studera kulturella fenomen sitter i kroppen. 

Men nu händer något! Jag har förvisso studerat på s.k. avancerad nivå tidigare, men i denna kurs på "avancerad" nivå ställs det betydligt högre krav än jag har känt i tidigare kurser. 

Tänk att man måste vänta 3 akademiska år innan verkliga, intellektuella utmaningar börjar!

Nu ska du inte tro att det är skyhöga krav som ställs på oss "avancerade" studenter, så är inte fallet! Men det ställs kännbara krav, vi ska prestera - och så kom motivationen som ett brev på posten!

Äntligen!