Uppsatsen framlagd. Kort paus innan nästa uppsats börjar.
I sin korthet hävdar jag i min uppsats att författaren till Markusevangeliet är en anonym medlem av Jesusrörelsen i Rom, som antagligen befann sig i närhet till aposteln Simon Petrus. Detta grundar jag på det ökända "Papias" fragmentet, som bör dateras till första hälften av andra århundradet, alltså väldigt tidigt. Många forskare ser, felaktigt i min mening, detta fragment som ointressant och blundar för dess historiska värde (p.g.a. olika anledningar som jag inte hinner diskuteras här).
Papias hävdar att en viss Markus fungerade som skribent till Simon Petrus och skrev ner hans undervisning, men inte i ordning. Fragmentet säger inget om vilken denna Markus är men många forskare (bl.a. Martin Hengel) har hävdat att vi bör identifiera denna Markus med Johannes Markus från Apg, eller Markus som nämns i Paulinska och Petrinska brev. Jag hävdar att det inte finns några bevis för att legitimera denna koppling, utan att det snarast blir en börda för förståelsen när det gäller det andra evangeliet.
Hengel har exempelvis hävdat att Johannes Markus, som då är upphov till Markusev., kunde arameiska p.g.a sin judiska bakgrund och säte i Jerusalem. Jag hävdar att Boanerges från Mark. 3.17 talar emot detta p.g.a. att forskare inte har lyckats knäcka nöten vad som egentligen ligger bakom Boanerges. Ordet har inte en ren arameisk bakgrund, vilket tyder på att författaren knappast kan ses som insatt i det arameiska språket - vilket i sin tur diskvalificerar Johannes Markus såsom "Markus".
Summan av kardemumman (som min förste lärare i NT brukade sammanfatta sina lektioner) är att arameiskan i Markusevangeliet tyder på att författaren inte förstod arameiska och att Boanerges är ett mycket svårförstått ord. Dess ursprungliga betydelse kan t.o.m. vara försvunnet.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar