Gud "finns" inte. Jag tror på honom.

Midsommarafton, 39

Gud "finns" inte. Jag tror på honom.
  Skulle han finnas vore han en fånge i språket och alltså vår slav.
  Skulle vi "finnas" vore vi fångar i vårt språk. Det äro vi också.
... Hans frånvaro är förutsättningen för hans existens. Så där kan man hålla på och det gör jag.


Av dåren Sidner till sin son. Från Juloratorier av Göran Tunström

 

Teologins grundsten: den döda guden

Jag har intresserat mig mycket för konceptet om en död gud de senaste året. Erkänner direkt, Nietzsche och postmoderna teologer (bl.a. Svenungsson, Sigurdsson, Rollins m.fl.) definitivt har påverkat mig en del på detta plan.

Det som fängslar mig mest är hur guds död är grogrunden för fruktbar teologi och reflexion om gud, och kanske alltid har varit en av de viktigaste erfarenheterna för att forma en konstruktiv utgångspunkt för tal om gud. 

586 f.v.t. faller Jerusalem som en följd av en rad uppror som vasall riket Juda riktat emot sina politiska härskare Babylonien. Detta var i sig en tragedi som gav upphov till oerhörd existentiell ångest: Yahwehs stad, som många profeter och poeter kallade ointaglig (s.k. sionistisk teologi) föll för främmande folk! Men det värsta var ändock inte att staden som sådan föll, utan templet! Gud sades bo i templet, ha sin närvaro (Shekinah) i templet vilket innebar att gud besegrades när templet föll. Yahweh dog och Babyloniernas gud Marduk segrade. 

Men detta blev inte slutet för judarna, snarare tvärtom. Det är i spillrorna av Jerusalem och templet som Tanak (Hebreiska bibeln) sätt samman, redigeras och många texter blir till. Tanken om Yahwehs död visade sig vara en exceptionellt god och kreativ utgångspunkt för teologisk reflexion!

På liknande vis var juden Jesus från Nasarets död och uppståndelse upphov till en uppsjö av teologisk reflexioner som till sist formade en helt ny och avgörande inriktning för det judiska folket. För den unga Jesus rörelsen kom denna Jesus att talas om i samma ordalag som om den enda guden från Tanak, Yahweh och senare kristna teologer ägnade mycket bläck åt att reda ut hur gud kunde sägas dö.

Tanken om guds död har alltså visat sig vara en formidabel grund för teologisk nyskapande. Men det är ingen ofarlig startpunkt. Många judar lämnade säkerligen sin tilltro till Yahweh efter templets fall 586 f.v.t. Att Jesus, som kallades Kristus, visat sig var en lika stor stötesten för det judiska folket kan man väl lugnt konstatera med historien i bakspegeln...

Summa summarum; den döda guden tycks vara en av den kristna teologins grundstenar!

Utbildningens mål

Som Humaniora student har jag ofta funderat på vad som är poängen med allt.

Vad är det GU, som råkar vara mitt lärosäte för tillfället, vill att jag ska lära mig med min ubtbildning, generellt talat?

Jag har inte fått något tydligt svar, men här är min tentativa fundering kring vad jag skulle vilja förmedla alla Humaniora studenter:

Livet är mer komplext än jag förstår.

Om man förstår detta har man kommit långt som student.

I bakgrunden av detta uttalande vilar ifrågasättande och det systematiska tvivlet som är grunden för all vetenskaplig reflexion efter Descartes, men även insikten om den egen partikulära ställning. Sanningsanspråken bör vara ödmjuka och inta rätt proportioner.

Jag anar även insikten att allt går att forska på och är värt att undersöka, nyfikenheten som bör vara en hörnsten för varje seriös student.

Vad tänker du? 

Har du någon comeback eller alternativ sanning att förmedla unga studenter?

 

Mehldau återvänder!

Kungen, Brad Mehldau, kommer till Göteborgs konserthus på söndag! 

Missa inte det!

THS-kamrat med Filip & Fredrik

 

Underligt att se på människor man känner i möte med F & F. Men till Andre´s försvar minns jag honom exakt så som han verkar på TV. Det är ett oerhört gott betyg!

(Namnet på programmet är vulgärt & säger en del om kanalen som sände det)